Nyevangelism

Question book-4.svg
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Ej att förväxla med evangelikalism eller nylutherdom.

Nyevangelism är en beteckning för en gren av den protestantiska kristenheten, uppkommen i Norrland i början av 1800-talet. Benämningen har varit i bruk sedan 1850-talet.[1]

De är oftast kongregationalistiska i sitt styrelsesätt och bär lågkyrkliga drag där det personliga ställningstagandet är viktigt.

Rörelsens främste representant var Carl Olof Rosenius, som i motsats till upplysningstidens moralism och pietismen och schartauanismens betonande av subjektiva betingelser för frälsningen lade nyevangelismen vikt vid det genom Kristus fullbordade försoningsverket. Här innebar nyevangelismen en återgång till Luthers grundsatser. Ibland drevs dock tankarna längre, så att inte enbart försoningen utan även rättfärdighetsgörelsen ansågs ha ägt rum med Kristi död. Mot denna evangelieförkunnelse kom Paul Petter Waldenströms nya försoningslära som en reaktion. Termen nyevangelism kom trots detta att användas även inom Svenska Missionskyrkan.[1]

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 372